Jag var förälskad och försvann därför från bloggen ett tag. Jag är fortfarande förälskad. Inte längre i en person, men i en stad. Till denna stad har jag åkt fyra gånger på ett halvår. Tillsammans med Noé landade jag en morgon på Heathrow, det var min andra resa dit, och fest väntade. I vänthallen stod Geordie, mannen med den där brittiska dialekten jag fastnat för ett år tidigare under en utekväll i Stockholm. Men efter ett besök tidigare under sommaren så hade attraktionen övergått till en mer vänskaplig bekantskap. Innan vi skulle iväg till Acton Town för att festa skulle det köras runt i timmar för att kolla på kläder och till sist springa igenom NEXT för att hitta något att ha på sig under kvällen (vårt bagage kom nämligen aldrig fram med flyget). Så när kläder, smink och billig parfym var på plats, då dansades det till We Found Love på den mjuka mattan hemma hos Geordie medan vi drack cava. Det var en underbar uppstart, ett fantastiskt äventyr, och nu skulle vi vidare. En lååång taxiresa för att hamna i utkanten av London, hem till Geordies arbetskamrat, Butter (ja han var verkligen butter, skrämmande butter), där vi fortsatte att dricka, förhöja våra sinnen och njuta av livet. Där var även en tredje herre, Journalisten, vars namn det tog mig hela helgen att få rätt på. Vi hamnade på en australisk nattklubb, ett lagom smutsigt ställe som var perfekt för kvällens ändamål - att dansa och ha kul. Jag buggade ihop med Butter, skrek till musiken med Noé och Geordie, och dansade flirtigt med Journalisten. Detta varvades med att stå i baren och beställa öl medan jag fick gratis shots av nyfikna herrar. När klubben stängde tog vi oss tillbaka till huset, aka The Palace, för efterfest och dumheter. All dricka fick både mig och Noé att bli överkänsliga lite då och då, men vi klurade ut det efter ett tag. Journalisten drog in mig på hans rum och trots otroligt bra kyssar så sprang jag därifrån medan jag utbrast att jag var för full för sådant. Så vi fortsatte att dricka, sen sov vi, länge nog för att återhämta oss efter vår otroligt långa dag. Detta var inte det enda festandet vi fick avklarat under vår helg, vi hade även en Rum Fest 2011 att besöka. Innan lunch satt vi redan med den första drinken i handen, och inom en timme hade vi druckit fem. I den takten fortsatte vi. Där dansades och dracks, vi jagade Captain Morgan och hans nycklar, skaffade tatueringar (gnuggisar) och raggade upp efterfester. Efter mässans slut blev det en snabb hemfärd till vårt hostel för att byta kläder och sedan åka ut till Joe, mannen med efterfesten. Joe hade en trevlig vän vid namn Mike, tillsammans med honom myntade jag en ny innebörd för "att göra en Captain Morgan". Sexet var svettigt. Det enda adjektivet som duger att beskriva det, svettigt. Visst kunde han några tricks, men strömmarna av svett som sakta rann ner för hans rygg gjorde att jag lade ner mer uppmärksamhet på att soffan blev mer och mer fuktig. När morgonen kom och det var dags att lämna sa vi bara hejdå och gick till tunnelbanan, inget nummer gavs, inget nummer önskades. Vår sista kväll i staden nalkades och jag fick för mig att jag ville träffa Journalisten igen. Han var bortrest. Istället blev det besök på en nattklubb som stängdes ner och en Noé som fick körtelfeber.

Två månader senare fick jag träffa honom. Jag var tillbaka i London för att besöka ett universitet, gå på musikal och roa mig i allmänhet. Jag stod i regnet på Piccadilly Circus och väntade på honom, det var faktiskt som taget ur en film. Han hittade mig efter många om och men, och vi följdes in på en pub. Vi hade träffats redan innan på kvällen för en snabb öl innan jag och min väninna skulle iväg på egna äventyr. Nu när hon åkt hem kunde jag starta mitt med honom. Han skulle visa mig Londons nattliv den helgen. Efter ett glas så stängde dem puben och vi fick välja mella att gå ut i London och stanna ute till morgonen, eller åka hem till honom och fortsätta att dricka där. Vi åkte hem till honom. Halva natten bestod av djupa diskussioner och visioner om livet, något jag aldrig förr upplevt med en kille så pass tidigt efter man träffats. Resten av natten fylldes med kyssar, beröringar och sex. Om och om igen. Jag såg aldrig Londons uteliv den helgen. Istället spenderade jag helgen mellan hans lakan, sovandes med hans armar runt mig och jag erkänner att den helgen blev jag lite förälskad i honom.

Sista gången jag träffade honom och fick besöka mitt älskade London, det var en vecka sedan. Jag åkte dit för en konsert, men kom aldrig så långt som att gå på den. Istället umgicks jag med honom och hans vänner. Han var precis som förut, men känslorna jag tidigare byggt upp under månaderna vi känt varandra var inte samma som innan. Jag gillade honom, men något fattades. Sexet var inte lika bra, han var mindre än vad jag mindes, och ovanpå allt så började jag blöda. En sexuell katastrof med andra ord. Efter det var vi som vänner. Inga kyssar när någon kunde se, inga snuskiga sms när vi var iväg på olika håll. Jag hade andra vänner som även dom var i London under helgen, och jag umgicks med dem när Journalisten och hans vänner ville spela tvspel och dricka gin tonic. Så jag gick på zoo med tjejerna för att sedan åka hem till Journalisten (där jag bodde), dricka lite drinkar, och därefter dra vidare in till stan för att möta upp med ett glatt gäng svenska Arsenalfans. Underbara killar, en lite charmigare än de andra, dock fullast och mest benägen att somna lite då och då vid bordet. Det stoppade mig ändå inte från att få några kyssar innan stället skulle lämnas och jag skulle ta mig hemåt. Men jag kom inte längre än att prata med taxichauffören om vart jag ville åka, för sen blev jag meddragen till en nattklubb, som visade sig ha världens längsta kö, och därifrån indragen på en strippklubb. Jag klagade inte, jag fick champagne och fick se nya moves som kunde användas på ett dansgolv. Halv sex på morgonen kröp jag ner i Journalistens varma säng och somnade tätt intill honom. De blev några få timmars sömn, därefter skulle jag baka scones utan varken rätt ingredienser, mått eller utrustning. Men det smakade lite som scones iallafall. Efter frukost nummer ett och frukost nummer två var det dags att åka ner till centrum för att dricka öl på olika pubar och bli sådär lagom lullig under dagen. Sen var målet återigen Acton. För killarnas del var det även tvspel och gin tonic. Så jag styrde ännu en gång ner till centrum, denna gången blev det Camden, och drinkar ihop med tjejerna. Happy Hour gillas när det är två mojitos för en, speciellt när det inte snålas med spriten. Nästa mål var en bar med 50-talsrock, jägerbomber och trevliga herrar. Min var en bartender från Richmond, lång och mörk, vältalig och otroligt charmerade. Han fick mig att lova att komma tillbaka till London och träffa honom. Löftet förseglades med en, två, fem, sjutton kyssar. Mitt i berusningen upptäckte vi att våra jackor var stulna och all nyfikenhet omkring killarna försvann. Vi var sura, irriterade, arga, och vi ville bara hem. Nattbussen intogs och återigen kröp jag ned i en varm säng när solen nästan redan gått upp. Min sista natt i London, både händelsefull och händelselös. Något kall och distant. När jag väckts utav min sängkamrat med erbjudandet om frukost lämnade jag värmen och vi gick ner till frukostfiket. Efter det var det dags att packa väskan, säga hejdå och lämna Acton. Kanske för sista gången.

Så nu är jag här, tillbaka på Franska Kort efter ett känslomässigt halvår, fyllt med dubbelmoral och mindre besvikelser. Ju äldre vi blir, ju mer kommer vi att leva utanför bloggen. Både av respekt mot oss själva och av respekt för de killar vi träffar.

- I som nog är färdig med utländska killar för ett tag, även om hon redan bjudits på en ny dejt i sitt älskade London