Igår var det en kväll fylld utav pojkar! Förkväll på Victors vilket verkligen var något jag skulle gilla, och sällskapet, hehe ja sällskapet, det var väldigt trevligt. När jag först dök upp var det två män vid bordet, när kvällen slutade var antalet närmre tjugo. Där var exempelvis Elden, Piraten, Polackerna, massa massa testosteron. Lantlollan dök också upp, och hon verkade inte heller missnöjd med varken kvällen eller pojkarna. Så när midnatt närmade sig började suget efter mer äventyr, och beslutet om Slagthuset gjordes. Där har denna donna inte varit sen det stänges innan förra sommaren, så en ny look för både mig och stället var ju bra förutsättningar för en toppkväll. Medan jag vinkade av Lantlollan som skulle hem och sova stack den större delen utav gänget till dansdimman, men jag och Polackerna var inte sena att följa i deras fotspår. Så smådansandes och lycklig var jag på väg mot ett kärt återbesök. Blir i min egen lilla dimma återkallad till verkligheten då jag tydligen passerat Hantverkaren utan att säga hej, men jag tror inte att min virrighet var alltför ordinär tillsammans med mitt högljudda sällskap. När jag väl kom in i den saknade byggnaden och  hörde musiken från mitt älskade klassikersgolvet, då ryckte det i hela kroppen och jag ville bara dansa dansa dansa. Svetten rann, skrattet var extatiskt och alla låtar sjöngs med i. Min söta vodkaintolerante polack och jag porrdansade mer än en gång och jag visste att kvällen var perfekt. Fast om C hade varit där hade det varit mer än perfekt, det hade varit gudomligt. Inne på dom sena småtimmarna bestämdes det för efterfest och en promenad mot Drottningtorget gjordes. Där drack Polackerna medan jag valde att försöka nyktra till någorlunda och när kroppen började bli tröttare och tröttare blev det dags att ta sig till en mjuk säng och ett skönt täcke att dra över sig. Men då vi nästan var framme vid denna säng uppdagades vår hunger och en liten avstickare till Donken för cheeseburgare var ett faktum. Vid halv sju landade mitt huvud på en kudde och jag sov så gott, återigen temporär granne med Hantverkaren som jag för övrigt tyckte kunde köra High Five'en med mig, men han höll nog inte med. Fast, jag hade ändå aldrig orkat. Fem timmar senare vaknade jag i ett varmt rum med en fortsatt trötthet och en totalt bortsjungen röst. Det skulle bli en mysig resa hem med supergoda vårrullar från China Box, tillsammans med en mobil fylld utav missade samtal och sms. Tydligen kan man vara populär. Fråga bara Roosevelt ;)

- I, sittandes i sin lägenhet, i tysthet njutandes utav gårdagens minnesbilder, uuunderbart!