Där dramatiken börjar och tryggheten slutar

Verkar som att jag försvinner titt som tätt härifrån. Tur att C håller igång uppdateringen någorlunda. Tog en liten paus från allt eftersom jag inte hade någon riktig lust till att skriva om mitt delvis censurerade liv. Jag och Pojkvännen gjorde slut efter sex månader tillsammans (alltså blir han numera X-et) och det tog rätt hårt på mig. Ni vet hur dumpade tjejer blir ;) Blev inte ett fint avslut som jag hoppats på, men jag är delvis skyldig till att det misslyckades. Men men, happy thoughts och jag var as good as new efter en vecka. Typ. Nä, detta ska inte vara något självömkansinlägg. Jag har tagit mig förbi det stadiet. Imorgon har det gått tre veckor och jag har helt enkelt accepterat det. Var på 20-årsfest förra söndagen och träffade en kille där, vi kan kalla honom Mekarn. En sån där riktig gentleman som öppnar dörren för en och jag njöt av all uppmärksamhet. Under denna veckan har vi träffats från och till och det kan känts riktigt bra, fram tills igår. Vi träffades hos honom och det slutade med att jag skulle sova över. Det ena ledde så klart till det andra och vi hade sex, men jag kunde inte ha det helhjärtat. Allt som hände (och som faktiskt var riktigt bra) räckte inte till, varenda sak avvisades i min hjärna med "Det är bra, men det är inte Ex-Pojkvännen". Jag saknade faktiskt hur han alltid drog mig alldeles för hårt i håret. Sen när vi skulle sova höll Mekarn om mig så som jag verkligen älskar, men det kvittade för jag kunde ändå inte somna. Jag tror helt enkelt att det tar mer än tre veckor att gå vidare helt från ett förhållande. Men nog ska jag ge er lite updates ändå, vi vet ju alla att sex och känslor inte nödvändigtvis behöver gå hand i hand. Dessutom har jag många smaskiga historier från årens gång dom har ännu inte berättats. Så tills dess, gör som jag och knulla er till ett bättre och lyckligare liv. Typ.

- En numera singellivs utvecklande I

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0