Nä vi har inte gått helt under jorden ännu, bara halvt i våran dödligt intensiva livstil. Som singel har jag verkligen levt livet nu under dessa veckor. Har träffat både Elden och Mekarn, samtidigt som jag utökat min lilla svarta bok ytterligare. Det blev en runda upp till Härnösand för att titta på idrottskillar, och där fick man napp som dom så fint kallade det på härnösandska. Där var en som verkligen fångade min blick, Proffset, och han skulle bli min en natt. Jag fick utan problem med honom på en utekväll, och duktig pojke som han var drog han med en kompis så att min kära väninna Karamellen inte blev ensam. Det verkade som att härnösandborna aldrig förut sett en tjej i läderklänning när jag gick nerför gatan i mina skyhöga lila skor. Kvällen innan hade det varit samma skor till en tröja och lädertights, när blickarna nådde mig var jag redan nöjd med vad jag åstadkommit - total uppmärksamhet. Utan att skryta kan jag erkänna att varenda tjej på puben hatade mig och Karamellen, vi kom dit, 100 mil från vår hemstad, och vi såg till att deras killar tittade åt vårt håll och följde oss med blicken tills vi var utom synhåll. Proffset och hans vän verkade även dom njuta av den uppmärksamhet som uppstod, och när vi allihopa gick hem tillsammans var det inga tvivel om vad staden skulle prata om den natten. Proffset blev min den natten, och även nästa, sen skulle jag sätta mig på tåget hem med Karamellen och för att kanske aldrig mer komma tillbaka. Fast min väntan på att se honom igen var inte lång, han kom ner till mig förra helgen, och äventyret kunde fortsätta där det slutat. Såklart blev det en massa sex, och jag som skulle ha celibat i minst sex veckor för piercingens skull misslyckades rejält. Fyra dagar efter att den satts dit var Proffset där nere och såg till att jag inte skulle glömma varken honom eller hans tunga.

- En I som ursäktar denna långa tystnad, och som lovar en förbättring!